sophiehogberg

Satt och kollade igenom gamla bilder. Fick en åldersnoja. Vart har alla år tagit vägen?!

Jag kommer ihåg när vi skulle börja 7:an nere i mörbylånga. Då sa jag; "nu har vi gått 

6 år i skolan, och har "bara" 6 år kvar" Tiden har sprungit iväg. Folk flyttar, förlovar sig, 

blir sambos. Usch, vi får inte tillbaka dem här åren. I mars har jag lyxen att göra exakt 

vad jag vill, men frågan är vad?! Har lite planer på G som vore så häftigt. Både att få uppleva

och att få växa som människa och som person. Vi får inte tillbaka vår ungom och jag vägar

att vakna upp om 20 år och säga; "tänk om?" och ångrar saker man inte gjorde eller chanser 

man inte tog. Tänker inte bli en bitter kärring på ett ålderdomshem som sitter och tänker så...

Det finns inget att vara rädd för, det är bara livet. Som börjar här och nu...